Frustration och chokladkakor

I och med att ingen annan verkar göra det, får jag stå för oroandet kring min hälsa själv.

Samma frustration över att inte få åstadkomma något, gnager fortfarande i mig och har gjort så ett bra tag nu. Det är endast några få uppehåll då istället en längtan efter att inte få göra någonting alls uppkommer - oftast i oförklarliga samband med skolarbete och hemläxor.

Av någon anledning har jag en längtan efter att få läsa på högskolan, jobba, resa, skriva, läsa, uppleva och äventyra just nu på en och samma gång. En aning påfrestande, kan tyckas då nu är tiden som inte finns för dessa saker. Och vem längtar efter en högskola eller ett universitet när man går sista året på gymnasiet? Det saknar logik överallt och inte blir det bättre av att det jag främst längtar efter är stämningen med många tunga böcker, energidrycker och överkonsumtion av kaffe. Jag håller fast vid den tesen om att jag är understimulerad - trots att min almanacka ofta innehåller fler att-göra-uppgifter än jag kan tyda.

Det kan inte vara hälsosamt.

Och inte blir det bättre om man ser till mina kostvanor. Förra veckan bestod av snabbmat och uteställen dagligen, det är inte bra. Som kompensation för det denna veckan har jag ägnat mig åt att småäta mer än vad man kan hitta liknelser till. Det är inte bra. Jag hoppar över någon måltid, småäter, tar någon måltid extra på fel tid, småäter lite och småäter lite till. Sedan har jag prov i idrott och hälsa b (som förövrigt är en idiotisk kurs jag inte vill läsa då den inte förstärker min roll som samhällsvetare) och måste läsa om hur fel det är att leva som jag gör. Hade jag brytt mig mer om kost och hälsa hade min självkänsla med all sannolikhet åkt i botten, men nu tillhör jag, som framkommer av inlägget, den del av befolkningen som bryr sig mer om Delicatobollar, chokladkakor och vitt bröd.